Jag studerade en termin efter gymnasiet, hoppade av och blev arbetslös i ett halvår ungefär. Då var jag i mitt nuvarande förhållande med P och mådde bra. Jag åt fortfarande inget om jag skulle ut på krogen men jag åt bättre på dagarna.Jag fick jobb och då började min vikt öka. Ett stilla sittande arbete, åt alltid brieost baguetter till lunch, drack cola, åt godis och aldrig någon frukost. Jag var vegetarian men åt aldrig grönsaker eller frukt. Gick nog upp tre kg under de åtta-nio månaderna jag arbetade och sedan när jag fick sparken och blev arbetslös och fann WoW så ökade min vikt konstant. Jag gick från att väga 61-62kg till 71-72 kg på bara ett år. Och jag såg det inte ens. Det var ingen som sa det till mig och jag bara fortsatte att lata mig. Trots att jag hade all tid i världen (då när jag inte sprang till arbetsförmedlingen, sökte jobb eller var på två månaders praktik) så åt jag oregelbundet och dåligt. Ingen ordentlig frukost, lunch började jag äta men det bara smörgåsar och middagarna var simpla grönsaksfria måltider. Vi åt mängder av snabbmat, mest pizza och jag började äta nästan mer än killen. Så här kunde en lördag och söndag se ut (föreställ dig lite bakfull och fyllehungrig också): Går upp vid 12-13.Alternativ 1: Beställer pizza (margarita med extra ost, lök, paprika och massor av vitlöksdressing) och 1-2 burkar med fanta. Äter upp allt utan lite kanter. Vi beställde ofta från pizzerian bredvid och tog hemkörning, trots att man ser pizzerian från vårt fönster! HAHAHA, tragiskt!Alternativ 2: Åker förbi Burger King, köper en veggieburger med ost, stor fanta och stor pommes med BBQ dip till, genom drive-in och äter i bil eller hemma. *Blir hungrig vid 17-18, kanske pizza, hamburgare (likadana som innan) eller om man orkar lagar till något gott: klyftpotatis, quornfile med vitlök och örter och någon sås till. Kunde äta mer klyftpotatis än killen trots att jag inte var ett dugg hungrig heller.Sedan "lite" gott till alkoholen(lördag) eller filmen (söndag):* En chips påse (grill, dill eller sourcreme) som jag åt själv.* En fanta, delade med killen.* Stor portion Viennetta glass.* Chokladkaka av något slag* Alltid något lakrits.* Lördagar: ca 8-12 cider* Lördag natt runt 03.00-05.00: Vegetarisk HelspecialSkrämmande att läsa hur mycket jag kunde äta. Äckligt!Tur att jag stoppade i god tid för annars vem vet hur stor jag hade kunnat bli.Enda bra saken som hände när jag gick upp i vikt var att jag slutade tänka så mycket på min kropp just när jag skulle ut på krogen. Jag åt ju så mycket hela tiden att jag kunde ju inte längre hålla upp med att äta innan vi gick ut. Inga kläder passade ändå. Och det har fastnat hos mig. Ska vi gå ut så äter jag min middag ändå och magen sväller inte längre.Jag tyckte under denna tiden faktiskt aldrig illa om min kropp förrän jag ville börja minska i vikt. Jag badade t.o.m i somras och det var en enorm bedrift för det hade inte jag gjort på många år, då jag var riktigt smal. Jag struntade vad människor tyckte om min kropp, jag drog på mig killens badshorts och ett badlinne och plumsade i. Mycket av det tänket att jag inte bryr mig om andra tycker sitter kvar nu. Men jag märker att jag börjar bli allt mer ledsen över att jag inte kan ha på mig tajta tröjor än (samma jag hade när jag vägde 58kg). Men det blir bättre och bättre och förhoppningsvis när jag väger som jag vill och har tränat kroppen ett tag så kommer jag att känna mig nöjd. Då slipper jag tänka så mycket på kroppen och fixa det som kan vara kvar av mitt bristande självförtroende, vilket jag hoppas inte är mycket!

Gymnasiet var nog bra för mig. Jag hann inte tänka så mycket på min kropp. Jag hade så fullt upp med skola, förhållande och mina föräldrar att jag hade inte tid att svälta och hata mig själv. Jag vägde runt 58 kg i slutet av trean. Jag åt fortfarande inte lunch eller fruktost, men ordentliga middagar och mellanmål fick jag allt i mig. Och jag kunde äta hur mycket godsaker som helst utan att jag gick upp. Kommer ihåg när jag var runt 18 år att min syster varnade mig: "Passa dig Jenny för när du kommer runt 19-20 så kommer du börja gå upp i vikt. Bah, tänkte jag! Jag skulle ha lyssnat på henne....Åren i gymnasiet hjälpte till att skapa mig en uppfattning om vem jag var. Min självbild förändrades där med och så också mitt utseende.Jag la av med nitar och svarthår i slutet av ettan och började klä mig mer "flickigt", i tajta byxor och tröjor med färger på. Jag hade många problem i privatlivet men min självbild var bra. Mot slutet av trean var jag för det mesta lycklig. Singel och nöjd med min kropp, förutom när jag skulle på krogen då åt jag i princip inget på hela dagen bara för att min mage inte skulle svälla upp!! (vilka idéer)Jag var tönt/nörd och stolt över det. Jag ville inte skämmas över mina intressen eller hur jag var. Och jag ville hellre vara töntig än tråkig och dum!

HögstadietHögstadiet var en konstig tid i mitt liv. Jag förändrades flera gånger under de tre åren. När jag började högstadiet var jag pojkflicka. Jag brydde mig inte om utseende, smink var otänkbart och stora kläder var det bästa som fanns. Andra människor såg mig nog som en tönt, men saken var den att redan då hade jag slutat visa ifall jag brydde mig om vad människor tyckte. Men sedan kom slutet av åttan och då hände det något, både fysiskt och psykist. Över en sommar fick jag höfter och lår. Det var fruktansvärt, inga av mina gamla kläder passade och jag började tänka på mitt utseende. Killar blev en större del av mitt liv, specielt en kille. Min första riktiga förälskelse. Jag började ha på mig tajtare kläder och tänkte på hur jag såg ut, konstigt nog sminkade jag mig fortfarande inte mer än bara lite mascara. Tyckte väl inte om det. Men eftersom jag inte tyckte om mina nya former så var jag tvungen att göra något åt saken och jag började svälta mig själv. Jag stirrade mig blind på spegeln, stirrade på den äckliga magen, de meter breda höfterna, den gigantiska rumpan och de lika stora låren. Jag avskydde mig kropp, såg inte hur vacker den egentligen var, det enda jag tänkte på var att bli smal, för då kanske någon kille ville ha mig. Klasskamraterna hade det ju så bra, de var smala, vackra och hade pojkvänner. Mitt självförtroende låg på botten. Jag hatade allt om mig, min kropp, mitt ansikte, mitt liv. ¨Detta var vad jag åt:Ingen frukost (det slutade jag redan med i sjuan.)Ingen lunchMax en banan eller någon macka till middag (sa till mamma och pappa att jag hade ätit något på stan eller ätit innan dom kom hem). Jag var alltid svimfärdig och hungrig, men det ignorerade jag. Jag skulle ju bli smal och få killar!Det var en kompis till mig som var likadan och vi skröt för varandra om hur lite vi åt och hur mycket vi hade gått ned. Tillslut, jag tror det var i slutet av åttan eller början på nian, så reagerade skolan. Dom hade sett att vi inte åt något i bamba och skolsköterskan började kontrollväga mig någon gång i månaden, men dom kallade aldrig på mina föräldrar. Jag minns hur pinsamt det var när skolsköterskans röst hördes i skolans högtalare när hon kallade på mig och min kompis. Jag vägde då runt 51kg till mina 170cm och tyckte fortfarande att jag var tjock. Jag var väl annars en normal ung kvinna. Jag bråkade lite titt som tätt med mamma och pappa, skolkade väl två gånger per termin, drack aldrig, längtade efter killar och hatade skolan. Sedan över vinterlovet i nian förändrades jag igen. Jag hatade fortfarande min kropp men jag ville förändra mig. Jag tyckte väl att så som jag var då gav mig ingen uppmärksamhet och jag ville inte se ut som alla andra. Så mitt hår färgades svart, klipptes upp i en snygg frisyr, piercing i vänstra ögonbrynet, mycket mer smink (mest mörka toner), nithalsband runt min hals och mest mörka kläder. Och det funkade, jag fick mer uppmärksamhet. Jag ahde aldrig fått det tidigare och jag var då någotlunda glad igen. Människor (dom häftiga ungarna) kom nyfiket fram och frågade om jag var satanist eller punkare. Dom pratade med mig tillochmed, så skolan kändes bra igen. Sedan lyckades jag bli tillsammans med min första förälskelse, killen jag hade varit kär i över ett år innan. Min självbild fortsatte vara dålig och jag var förvirrad. Jag trodde att allt skulle bli bra bara jag fick en kille. Men så var inte fallet, det var djupare än så.Förhållandet höll i tio månader och när jag blev singel så hade min kropp blivit mycket bättre. Jag åt bättre, fortfarande inte bra men bättre än innan och jag gick upp i vikt. Vägde nu 55 kg.

Mellanstadiet!När jag gick i mellanstadiet så var det svårt att vara den längsta i klassen som tjej. Jag var klädd i "killkläder" och kände mig som världens mess. Sedan gjorde mina framtänder saken inte bättre. Hade någon frågat mig när jag var yngre ifall jag var mobbad så hade jag nog sagt nej, men nu när jag ser tillbaka så inser jag att jag blev det. Inte hela min barndom utan till och från genom mellanstadiet. Det var dom lite mer "tuffa och coola" tjejerna som retade mig för vad dom ansåg som mina "fel". Det var mina tänder, mitt talfel (kunde inte riktigt säga ketchup) och flera andra saker (bara det att jag en gång inte böjde fingret helt rakt när jag pekade blev jag retad för och dom kallade mig för häxa). Det var som om det mesta jag sa och gjorde var ett enda stort skämt för dom och jag har t.o.m hört på senare år att två av dessa tjejer satt hemma hos sig och spelade in på band där dom hånade mig. Sedan när dom berättade det för mig fyra år senare så tyckte dom fortfarande det var fruktansvärt roligt, utan att reflektera över hur det kändes för mig.Det gjorde mig fruktansvärt illa redan som liten (och mamma och pappa undrade varför jag aldrig hade mina glasögon på mig!) och jag är säker på att det som hände då har påverkat mig än idag. De första åren i skolan gör väldigt mycket, det ger en bild över hur ens självsäkerhet och självbild kan komma att bli i många år fram över. Min är fortfarande inte bra.

Tack alla som har skrivit. Det är väldigt uppmuntrande att fortsätta då och kämpa, både med vikten och de andra svårigheterna jag har i mitt liv just nu.Ny Dag = Ny Start?Det är en ny dag idag och det känns faktiskt bättre. Jag är fortfarande trött, trots att jag somnade runt 22.00, sov alltså över sju timmar i natt och min kropp är fortfarande slut. Ska försöka att bara ta det riktigt lugnt i helgen och inte göra något specielt, se om kroppen kanske vilar ut då?Jag ska till skolan idag, ligger i Majorna här i Göteborg och spårvagnsfärden tar (med byten) 36 minuter. Ska försöka läsa en bok medan jag åker så jag kan komma ikapp i skolan igen. Har kommit efter i så mycket tackvare allt med min mage och orken, jag måste kämpa till nu. Har bara halvdag idag så jag ska göra det mesta sedan när jag kommer hem igen vid ett tiden. Hoppas jag!Till något annat, idag föder min klasskamrat sitt barn, en liten pojke. Jag hoppas att allt går fint för dom. Nu ska jag hoppa in i duschen. Jag återkommer sen för att skriva hur det gick med alla arbeten och vikten..